godnatt.

6,5 timmars sömn på en helg, men nu är vi igång. Taggade som tusan! Den här veckan kommer bli så jädrans bra.

cigarettes.



Bara en av världens finaste låtar...

andra veckan.

Vi har hängt på Fåtöljen från morgon till kväll, diskuterat livets alla sidor och skrattat så vi fått ont i magen. Vi har dansat och jag älskar Vals lektioner mer för varje dag. Det är mitt ljus, där jag måste pressa mig så hårt att ingenting annat spelar någon roll. Vi har köpt flygbiljetter till Spanien-resan som blir i Augusti och jag har börjat fylla i ansökningsblanketter. Planering, förväntan, pirr i magen...

Dags att fara till jobbet. Det blir en full helg det här, med flashmob-rep och nattarbete. Fast gratis träningspjucks, byxor, topp och tröja gör det rätt värt för en fattig student. Och så är det kul förstås, nedrans vad kul vi ska ha!

första skolveckan.

Lyrisk jazz, arabesquer, pepptalk, flatbacks, improvisation, komposation, straffarmhävningar x typ en miljon, splithopp, piruetter och en jäklarns massa träningsvärk. Är så sinnessjukt lycklig just nu. Undrar om jag någonsin älskat dans så mycket som den här veckan? Val Suarez, Katarina Berglund, Adrienne Åbjörn, Emilio Perelli, Camilla Wiehen och fr.o.m. nästa vecka Ane-Marie Barbut. Och så blir det terminen ut. Det pirrar liksom i magen. Nu ska jag jobba häcken av mig.

dansglädje.

Små rosa moln. Älskade Ackis.

färdig och klar.

Första dagen var fin. Lööve it! Nu laga mat och se på Greys. Känns också rätt bra.


got to destroy a horrocrux.



Bara för att den är galet bradålig och jag inte får den ur huvudet. Typ.

skolstart.


Imorgon händer det. Vi packar väskorna fulla med träningskläder, vattenflaska och mellis, sätter klockan på 06.30 och tar tunnelbanan in till stan. Delar minnen från lovet och smider vårplaner. Träffar nya lärarna. Dansar.

Jag längtar så det liksom kryper i kroppen!

göteborg.

Felix är i skolan medans jag ligger under täcket i soffan och lyssnar på regnet. Det smattrar mot takfönstret här i den fina lilla ettan med balkong och får det att kännas sådär extra svårt att kliva upp.

Igår följde jag med till BA, kollade på hans klasser och kände att fysjutton vad jag är redo för skolan igen. Det kröp i kroppen men visst var det roligt att träffa alla och dessutom vet jag nu mer säkert än någonsin att jag SKA börja steppa. Efteråt gick vi på The girl with the dragon tattoo som var bra och liksom kändes mer i magen än den svenska versionen. Och så åt vi på McDonald's till Felix enorma lycka.

Om några timmar kommer han hem, då ska jag ha hunnit plugga färdigt till uppföljningsprovet som är på jobbet imorgon. Det går nog lättare om jag sätter igång Vänner i bakgrunden. Ja, så får det bli.


sthlm ett par dagar.

Hemma och tillrätta. Packat upp, städat och sorterat tvätt. Vänner varvat med Beatles i bakgrunden, sushimiddag och semla-efterrätt gjorde dagen klart godkänd. Imorgon far jag vidare nedåt. Göteborg fram till fredag med bästaste känns som ett bra avslut på lovet, och på måndag får jag träffa fler favoriter. Det känns dags nu. Jättemycket dags.


you're all the world to me.

Året var 1951. Det var Fred Astaire och Jane Powell i en film fylld av kärlek, lycka och underbar steppdans. Den här scenen är den mest oförglömliga, geniala på länge. Tips. (Är ni otåliga kan ni hoppa in en minut i filmen.)