Fruktansvärt. Hemskt. Vidrigt.

Har ni inte redan gjort det kan ni läsa det här inlägget skrivet av en av ungdomarna som var på Utøya när allting hände. Det som förut verkat så otroligt, så långt borta, blir plötsligt verkligt. Jag gråter och tänker på alla drabbade.

Det hängde dementorer och kvastar från taket, bjöds på Bertie Bots Bönor i Alla Smaker och annat trollkarlsgodis, där fanns bl.a. den flammande bägaren i originalstorlek, stora spindlar, böcker, trollstavar, växter och tusen levande ljus.

Min fjorton år långa kärleksrelation till J.K. Rowlings mästerverk fick ett storslaget avslut på Nordens största biograf vid premiären av Harry Potter och dödsrelikerna del 2. Vi fick t.o.m. runda 3D-glasögon.

Mycket har hänt den senaste tiden och inget har hamnat här. Men nu så. Jag har hunnit bli färdig med alla mina sökningar och bestämt mig för att en yrkeslinje får vänta, jag behöver ett år att landa och känna efter om dansen verkligen är det jag vill syssla med resten av livet. Så jag packar min koffert och far till Stockholm för att gå Balettakademiens förberedande linje. Med vad verkar som världens finaste klasskamrater kan detta inte bli annat än succé. Det pirrar i magen så fort jag tänker på det.

Utöver detta har jag hunnit besöka London (vilket det kommer mer om i ett annat inlägg), spenderat tid med fina vänner, njutit av det vackra vädret och varit på äventyr i sommarnatten. Gårdagen var fin och ikväll satt vi på en gräsmatta i Freluga och njöt av Oskar Linnros liveframträdande. Allting är underbart nu, så känns det. Jag börjar jobba med sägensafarin på lördag och på måndag åker jag med Felix till Köpenhamn en vecka. Så som en sommar ska vara.