Nor. En liten mysig dansbana mitt ute i ingenstans. Dit for vi ikväll - Linnea, Peter, Ebba, Therese och jag. Vi passerade världens vackraste landskap och poppade Engmans kapell i bilen. Sommarmusik. Vi åt Brago-kex och drack saft. Jag dansade foxtrot och bugg efter bästa förmåga, lärde mig en massa. Det var svårt, men himla kul, och kvällen mycket fin... Nästa vecka igen?

Vi åt på sushirestaurang, köpte gott tilltugg och spenderade resten av kvällen på en filt i en park med massa vacker musik. Imorse fick jag äta frukost på Hobbes balkong med finaste utsikten och dricka té ur koppen som är röd med vita prickar igen. Ljusdal är rätt bra ändå.

Foto: Britta Hans-Ers

Det duggregnar och doftar vår. Jag fick cykla hem ifrån skolan vid elva, laga fiskpinnar och sova ikapp. Danslektionen var bara jättebra och åh så jag tycker om att bli sådär genomsvettig och fult rödblommig i ansiktet. Optimismen flödar för jag har nästan inget skolarbete kvar, och jag är bara så himla glad.

Jag har druckit té ur kanske världens sötaste kopp som var röd med vita prickar. Jag har dansat inför fullsatt aula tillsammans med tre fina vänner. Jag har besökt den åh så omtalade Sibylla där två trogna medlemmar i Ljusdals Initiativ sliter om helgerna. Jag har fått en fin, brun hatt av Hobbe som jag tycker himla mycket om. Jag har läst några rader ur vackra Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Jag har blivit erbjuden sommarjobb med Sägensafari. Och jag har bara mått så nedrans bra.

Idag har jag genomfört andra och sista delen av intagningsprovet till Balettakademiens förberedande danslinje och sedan spenderat eftermiddagen med en fin, nyfunnen vän - Ätit godaste Pasta Pesto:n på mysig restaurang, köpt två nya pocketböcker och druckit grönt té på Cityterminalens café i väntan på buss hem. Pratat, skrattat, lärt känna litegrann. Väl hemma är jag trött som få och slår mig ned på sängen med körsbärstomater och film. Det är jag värd. Sådetså.

Så sitter jag här igen. På sängen i huset som är morfars. Jag har sett Så ska det låta för första gången på evigheter, blivit bjuden på god mat och diskuterat partikelacceleratorer, evolutionen och utomjordingar. Som vanligt när jag är här då. Vad som känns lite ovanligt är att Hobbe inte sitter på sängen mittemot. Det brukar vara så nuförtiden att åker jag, åker han. Men så är omständigheterna lite speciella denna gång. Imorgon är det sökning. Och just därför måste jag nu säga godnatt. Godnatt.

Jag har spenderat en heldag på stan. Umgåtts med fina människor, sett på dansföreställning på torget, ätit glass, fönstershoppat och gått på bio. Jag har sovit över hos världens bästa kusin och ätit kladdkaka och pratat långt in på natten. Jag har varit på Max två ggr, fått en alldeles egen Max-penna och förstått tjusningen med potatiskanoner. Jag har firat valborg med underbara fina i Kristoffers vackra hus, grillat och sjungit vårsånger. Jag har sett en liten, liten del av Jurassic Park III och bestämt mig för att de där filmerna vill jag nog titta igenom ändå.

Men främst - Jag har blivit antagen till världens finaste skola och svävar omkring på små rosa moln... Livet leker!

Men så var väl inte ett par dagar med pappa helt tokigt? Fyra timmar dit, hotellsäng, hotellfrukost, sökning, restaurangmat, fyra timmar hem. Det är lite skönt att åka bil ändå. Man kan liksom inte göra annat än slappna av... Se film, läsa, lyssna på musik, surfa. Sånt som behövs ibland. Ändå är jag helt utmattad och mitt huvud stoppat med ludd. Det var en rolig dag, men krävande. Tidig säng för mig ikväll, imorgon är ju Dansens Dag och Nelix tänker stödja Bollnäs kulturliv helhjärtat. Godnatt.

Ikväll var jag till Gävle med Granis, Kickan och Hobbe. Vi åt dillchips i bilen, tittade på lp-skivor och gamla barnböcker på Myrorna, lyxade med dyr mat på vad Felix kallar för Kinakrogen, stannade några minuter på ett torg och dansade och skrattade, träffade Jocke och Olivia på Filmstaden, spillde ut världens största popcornkartong (okej, det var mest jag) på ett kladdigt biosalongsgolv, såg en himla vacker film (se rubrik), letade och letade efter vägen hem, satt på en bänk invid en sjö i kolmörkret och såg på stjärnorna och mindes andra fina kvällar...

Det var mysigt. Skönt. Sådant som borde göras oftare.

Det var lite lagom småkyligt, rökigt, sommarmusik och gott grillat. Det var dans på gräsmattan, allsång vid förstärkt synth i trädgården, prat, skratt och fina ord. Det var bebisar, tipsrunda med konstiga frågor, gitarrspel och impulsivegenkomponerat entimmesvarande musikochsångstycke framfört alldeles för högt, alldeles för sent. Det var kolsvart med tusen tända ljus, filtar och struntprat. Det var världens finaste kväll med världens finaste kenobollar. Och det kändes som sommar.

Påsklov. Ordet klingar fint i mina öron. Sova till klockan tio och sedan morgonläsning i vårsolen. Norweigan Wood. Mysbok. Efter det tog familjen tag i trädgårdsarbetet, krattning och rensning och sånt, och det kändes bara så härligt somrigt. Nu duschen, sen fotografering till diverse sökningsblanketter innan jag åker till Simon och träffar fina klassen och grillar och myser.

Igår var vår sista Kritcirkel och det gick upp för mig att snart kommer det inte att vara vi längre. Det gör lite ont när jag tänker på det. Att jag inte kommer få se dem varje dag. Inte prata eller skratta eller vara alldeles för intim. De är speciella, mina klasskamrater. Sådär som inte många är. Och jag tycker om dem.

 

Längtar tillbaka. Så himla, nedrans jättemycket.

Klockan äf 03.27. Det sitter en spik högt upp på väggen till höger om mig. Den är ganska kort, smal och ser ensam ut. Vem spikade dit den? Hur länge har sen suttit där? Vad var dess ursprungssyfte? Jag måste veta, plötsligt känns det livsviktigt. Mina ögon sticker och gör ont... Hur länge har jag stirrat på den egentligen?

John Blund, var är du?

Det var en gång en ganska vanlig dag med en ganska jättefin människa. Den dagen var en bra dag.

Gårdagen var bra. Rapportinlämning, vila, fina ord, ännu finare föreställning, ännu ännu finare vänner... Ikväll är det tjejkväll. Det som vi pratat så länge om men aldrig riktigt tagit tag i. Bastu, spel, ansiktsmasker, hårinpackning, film, pizza... Kuddkrig i vita, våta t-shirtar? Det här kommer bli bra. Riktigt bra.

Efter nästan ett års uppehåll var det dags igen... Ikväll fick jag leka lärare. Och regissör. Inte i dans denna gång, utan teater. Fina högstadieungdomar som arbetar hårt, vill mycket, tar åt sig kritik bra och lyfter en föreställning 7 snäpp på bara en timme. Jag är stolt. Galet stolt. Och vill ha mer.

Helgen var fin. Slutproduktion, vårväderspromenader, hyrfilm, cafélunch, bakning och Felix-lagad mat. Så som varje dag skulle få vara.

Om trekvart är jag på Heden igen. Hemma. Småpratar med fina människor, sminkar, ställer iordning, äter frukost och laddar. Ännu en skolföreställning innan två timmars styrkepass. Ikväll håller jag och Josefin i Linus tonårsgrupp på Teaterverkstan... Vart går skolarbetet in i det här schemat? Eng. C rapport, Sv-förberedelser, ESO-uppsats, Nutida konst-arbeten? Hm. Det löser sig.

Slutprodukton smakar surt. Ni vet sådär gott men som krampar lite i tungan efter första tuggan. Roligt, peppande, energirusande... Och så ligger jag död på sängen efteråt. Premiären är över, liksom ytterligare tre föreställningar. Första tuggan är svald. Borde det inte gå lättare snart?

Jag är trött, hungrig och har ont i hela kroppen. Skolan gick jag i mellan 7 och 22. Med oräkneliga hostar, nysningar, dålig kondition och en täppt näsa.

Men jag är lycklig. Åh så lycklig jag är! Det här var bara himla, nedrans, jättebra! Tur för mig att jag är jag.