Så sitter jag här igen. På sängen i huset som är morfars. Jag har sett Så ska det låta för första gången på evigheter, blivit bjuden på god mat och diskuterat partikelacceleratorer, evolutionen och utomjordingar. Som vanligt när jag är här då. Vad som känns lite ovanligt är att Hobbe inte sitter på sängen mittemot. Det brukar vara så nuförtiden att åker jag, åker han. Men så är omständigheterna lite speciella denna gång. Imorgon är det sökning. Och just därför måste jag nu säga godnatt. Godnatt.