Jag for till centralen från skolan efter en underbar modernlektion. Mötte Bert Karlsson på väg till t-banan och tyckte (som den äkta lantis jag är) att det var lite kul. Finaste, knäppaste boken fick följa med också. Är så galet fast.
Vi såg Billy Elliot och We will rock you som båda var sådär pirrimagen/rysikroppen-fantastiska, promenerade hela dagarna och jag hittade massa vackra, begagnade kläder att ta med hem.
En gubbe tyckte sommaren var inne redan nu och det var ganska roligt. Om dagarna åt vi fish n chips, tapas och sushi.
Världens största Apple Store fick sig ett besök för lite gratissurfning och sen var det dags att åka hem. Bästa resan på länge. Fysjutton som jag vill tillbaka!
Vill mest bara säga godmorgon och åh så fina vänner jag har. Igårkväll fick jag krama på de här favvisarna, äta ute och ta igen. Vi insåg liksom hur länge sedan det var och hur mycket det behövdes. Som jag saknat dem, alla tre, och två blir kvar i staden vilket känns sjukt vackert. Bästa kvällen. Mer sånt.
Antagligen Stockholms mysigaste café. Där kan man äta mackor eller bakelser och dricka världens bästa citronté, prata i timmar och mest bara må bra. Det känns som att vara på eftermiddagsfika hos en elegant gammal dam med söta små prydnatssaker på byråerna och underbart vackra tapeter. Lite Pelle Svanslös sådär. Mysigt. Hemma. Om ni inte redan varit där, gå dit vetja! Tips, tips.
Det var spänning. Äventyr. Långa nätter. Vackra gator och torg. Starbucks. Shopping. Krashna holka. Dödskallekyrkan. Femvåningsdisco. Äckligt bröd och konstig husmanskost. Sleeping beauty. Judiska kyrkogården. Onda klackar. Ernst.
Det var galet. Och det var vi. Här är minnen, mest från en särskild kväll...
Det hängde dementorer och kvastar från taket, bjöds på Bertie Bots Bönor i Alla Smaker och annat trollkarlsgodis, där fanns bl.a. den flammande bägaren i originalstorlek, stora spindlar, böcker, trollstavar, växter och tusen levande ljus.
Min fjorton år långa kärleksrelation till J.K. Rowlings mästerverk fick ett storslaget avslut på Nordens största biograf vid premiären av Harry Potter och dödsrelikerna del 2. Vi fick t.o.m. runda 3D-glasögon.
Idag cyklade jag förbi mitt gamla bostadsområde. Tjärnbergsgatan - De rosa husen, gatusvängen, SJ-kåkarna, lekplatsen, huset som nästan ser ut som en kyrka... Och så Gula Huset på kullen. Vårt hus. Det som har utsikt över allt det andra underbara. Med kakelugnarna som Signe prytt med vackert målade blommor, vinkällaren som jag och Jocke hade spökfest i en dag för många år sedan, bakgården med alla tusen kottar, vinden där Rosendahl spökar, väskan med nycklarna som alltid kommer tillbaka till samma plats vid fönstret vart i huset man än flyttar den, det stora mittenträdet med hundra stammar, blubbacken... Alla minnen. Fina barndom. Jag trivs där, fortfarande.
Jag trodde mig lagt upp denna för månader sedan, men det verkar inte så... Bara för att den får det att pirra lite skönt i magen och för att jag inte kan sluta le när jag tittar den, särskilt på henne. En miljon visningar efter två dagar, bra jobbat av dessa danska pojkar.
Jag är hemma hos bästaste bäste. I ett stort, vitt hus som ligger bredvid vid en sjö nästan mitt ute i ingenstans. Tallåsen. Tyst och skönt. Igår blev jag bjuden på kyckling med grönsaker och paprikasås, pratade en massa, såg Down with love på tv, tittade i gamla fotoalbum och åt rabarberpaj. Det regnade också. Då blir allt lite mysigare. Idag ska vi dansa på Slottegymnasiet och sen tar jag kusin i handen och far hem.
Jag måste lägga upp den här för säkerhets skull. Många har sett den, men ingen får missa. Världens sötaste? Antagligen.
Det vackraste jag sett på väldigt, väldigt länge... Så att det gör ont i hela kroppen, men på ett skönt sätt, och jag gråter, men ändå inte... Konst, kallas det. Det här är konst.
”How happy is the blameless vestal’s lot! The world forgetting, by the world forgot. Eternal sunshine of the spotless mind! Each prayer accepted, and each wish resigned.” - Alexander Pope
Solbränna x förmycket. Supersizekryp. Hakuna matata. Ingen el efter 21. Sittapåhuk-toaletter. Trerätters. Myggnät. Den vita jeepen. Pongo. Världens vackraste landskap. Ännu vackrare djur. Finaste resan någonsin. Ta mig dit igen.
Jag har en fin mamma. En sån som retas mycket, lyssnar bra, är sen till allt, glömmer saker, levererar goda råd och ännu godare spagetti carbonara, dansar och sjunger fult men gör det ändå, inspirerar, gör sitt bästa, står för sina åsikter och struntar i vad andra tycker, tror på hokus-pokus, tappar bort saker, drar dåliga skämt och skrattar ihjäl sig åt sig själv, tror på andra och ger alla en chans... Ikväll var hon en sån som köpte nya karaktärsskor till mig för att jag tyckte att jag behövde det och dessutom den där hemskamenmåsteköpasiallafall-klänningen... Jag tycker om henne. Jättejättemycket. Min mamma.
19 årig dansstudent i huvudstaden. Går helst i sockor och tycker regnsmatter mot fönsterrutan är bland det finaste som finns. Läser böcker, hänger ute och filosoferar i min gungstol. Kul att du hittat hit förresten. Det är jag som är Nea..
