Idag cyklade jag förbi mitt gamla bostadsområde. Tjärnbergsgatan - De rosa husen, gatusvängen, SJ-kåkarna, lekplatsen, huset som nästan ser ut som en kyrka... Och så Gula Huset på kullen. Vårt hus. Det som har utsikt över allt det andra underbara. Med kakelugnarna som Signe prytt med vackert målade blommor, vinkällaren som jag och Jocke hade spökfest i en dag för många år sedan, bakgården med alla tusen kottar, vinden där Rosendahl spökar, väskan med nycklarna som alltid kommer tillbaka till samma plats vid fönstret vart i huset man än flyttar den, det stora mittenträdet med hundra stammar, blubbacken... Alla minnen. Fina barndom. Jag trivs där, fortfarande.