Åter hemma. Fina Sverige...

Tittade på Cry Baby, drack te och åt de sista bitarna ur chokladkalendern som var en adventspresent från bästa fröken Rosén. Saknade fina människor en stund och gladde mig åt att några får jag snart träffa.

Kanske är det den mysigaste filmen som finns. Cry Baby. Kanske kan den till och med mäta sig med Singing in the Rain... Hm. Återkommer om det efter vidare överläggningar med hjärnkontoret. Verkar stängt för tillfället. Godnatt gott folk.